Dato/klokkeslett: 05 Des 2021, 11:40


LL-S synger Grieg sammen med Bugge

Her kan man diskutere alt som har med deLillos å gjøre.

Moderatorer: arne, kristian, thomasrino

  • Forfatter
  • Melding
Avlogget
Brukerens avatar

arne

  • Innlegg: 1320
  • Registrert: 21 Jan 2009, 23:51
  • Bosted: Mjøndalen

Re: LL-S synger Grieg sammen med Bugge

Innlegg09 Jun 2021, 19:34

Hibbitt skrev:Yeah!
Postgången mellan naboländerna är så klart inte längre vad den varit, men idag ankom en styck cd med Griegsanger. 8-)
Återkommer med en liten recension om några veckor.

Så bra, Christer!
Jeg har fått min grønne vinyl og en cd i hus, men er ikke klar til å anmelde albumet ennå. Det kommer... 8-)
"Faen som det regner ute
Jeg lurer på om det er i natt det begynner å snø"
Avlogget
Brukerens avatar

Hibbitt

  • Innlegg: 735
  • Registrert: 03 Feb 2009, 16:05
  • Bosted: Stockholm

Re: LL-S synger Grieg sammen med Bugge

Innlegg24 Jun 2021, 15:02

Postgång postgång… men till slut tog sig Lars nya album också till Botkyrka och efter att nu levt med nytillskottet ett par veckor är det dags för en recension:

Lars Lillo-Stenberg – Synger Grieg med Bugge. (Drabant ©2021)
Först – den är mästerligt sekvenserad den här plattan. Låt följer på låt så naturligt att det efter ett antal lyssningar är omöjligt att tänka sig en annan följd på spåren. Utan ett enda upptemponummer skapas en märklig variation och likväl en tydligt sammanhängande saga. Flott.
Att sångerna i en del nutida popöron kanske känns långsamma är en sak, inget fel med det. Däremot kan man hoppa till lite över märkliga tonartsbyten och aviga melodikantringar nu när Griegs romantiska 1800-talssånger – kända och okända – presenteras i singer/songwriter-modell.
Vad Lillo-Stenberg gör är att lyfta in Griegsångerna i vår tid, in i detta vårt märkliga 2020-tal. Och Grieg i denna version blir plötsligt ett med Lillo-Stenbergs konstnärskap och universum. För varje soloprojekt Lars ger sig på (Oslo, skolsånger, Paus, Prøysen, Munch osv) så gör han det till sitt eget. Utan att verka anstränga sig alls eller konstra till det landar också detta material i en Lillosk varm vardaglighet av lycka och olycka. Bra så, modigt så och självklart. Ole Paus och andra har med den äran också snuddat vid liknande ting. Konsekvent genomförda och lyckade projekt. Det blir alltid mest lyckat utan krystade rockenrollifieringar och snabbt daterade moderniseringar.
Oftast framförs dessa sånger av meriterade konstmusiksångerskor och operatenorer, men jag har en känsla av att just Griegsångerna förlorar på duktiga magstödsframföranden. Här gör Lars förstås en kjempeinsats genom att presentera ett avslappnat men historiskt ärligt tänk att sjunga sångerna utefter. Likt sånger som skulle kunna varit skrivna i år.
Ville egentligen inte skriva en låt-för-låt-rapportering, men inser att det kanske är det rätta. Just för att en och annan initialt kanske har svårt att ta sig in i musiken. En anmeldelse, innehållsförteckning och bruksanvisning i ett liksom.

● To Brune Øjne känns som den givna öppningssången här. Kort och inbjudande. Romantiken på plats, scenen är satt.
● Våren. Nu tolkad till modernt bokmål. Texten tillkom 1860 och Grieg tonsatte den tjugo år senare. Stor låt men ändå lågmält kontinuerlig. Sjukt vacker i detta arr och det spröda trekkspillet ger samma värdighet som på Albion Christmas Bands inspelningar, sparsmakat delikat. När de sista raderna nästan viskas fram; ”for tonen som lød i den fløyta jeg skar / den var som å gråte…” går tankarna till deLillos Bare Gråte. Samma hopplöshet i det vackra, samma skönhet i det hopplösa.
● En Fuglevise är ett sorts fragmentariskt bygge. Blinkar i första andetaget till Jeg gikk en tur på stien. Läckrast harmoniellt blir det sedan runt sticket ”og vestenvinden viftet” – melodin tvekar liksom och stämsången färgar nästan CSN:skt här. Sedan bygger sången upp mot tonartsbyten och sprucken röst med beatlig backingvocal – komisk relief liksom.
● Jeg Elsker Dig görs mer laidback, singer/songwriter westcoast om man så vill. Atmosfärisk steelguitar med reverb bygger ett långt slutjam. Titeln – kliché eller inte – ekar förstås deLillos men det visste ju inte H C Andersen 1833 när han adresserade en 13-årig Jenny Lind. Vilket med all sannolikhet bara är skröna och myt då Andersen knappast kan ha träffat Lind så tidigt.
● Borte. Pianofokus här. Modernistiskt klassiskt i ett långt flygelintro som fyller halva spåret. Naken ångest, Ibsens svarta text.
● Med En Primula Veris. Mary Erskines cello i inledningen drar oss mot Nick Drakes värld runt Five Leaves Left. Stiligt. Cello passar magiskt i gitarr/piano. Flott uppbyggnad av texten med titeln först i de sista raderna. Där No.4-jenterna hänger på och slutjammet inleds; Lillo-Stenbergs gitarrkomp, cellon som spökligt smiter ut och in i kompet och så Bugges läckra pianosolon ovanpå – riktigt snyggt, organiskt! Hade gärna hört sju minuter till av detta. Eller ett helt album.
● Det Første Møte hänger liksom ihop med…
● Hun Er Så Hvid. Dessa cd:ns två kortaste spår ligger på mitten likt en paus, ett sidbyte i LP-världen. Och så grejen med dessa två ultrakorta skisser intill varann – två sidor av en historia, två ändar på en tråd från det första mötet till det att döden är där.
● På Skogsstien. Funky! Ja här har vi den enda med viss rytmisk feeling och markerad basgång. Blåtonad touch på rösten, Lars får feeling och öppnar upp gitarrspelet och Bugges piano jazzar.
● Udfarten. Plattans längsta text. No.4:s stämsång viktig här. Märklig uppbyggnad; lite som en suite med olika delar.
● Turisten. Denna får mig att plocka fram Ian Matthews underbara LP If You Saw Thro’ My Eyes (1971). Nåt med sparsmakade pianofraser ovanpå akustisk gitarr och stämsång liksom. Vardagsrealism och romantik. Cellon där igen. Treversad uppbyggnad med traditionell solopassage efter vers två.
● Møde. Fint stillastående musik, en romantisk aria till piano, recital.
● Der Skreg En Fugl. Stämningar. Nattens lom, nattens skräck. Tyst och naket. Vacker angst som Beach Boys när de inte surfar, som i Caroline No eller som Neil Youngs Little Wing och Pardon My Heart eller deLillos Racerbåt. Vacker angst. Magiskt stark.
● Ved Rondane. Rondane som i den isblå kylan på Harald Sohlbergs ikoniska målning. Så har året gått, från våren i inledningen till vinternatten över Rondane i årets och albumets slut. Olavsson Vinjes ord här moderniserade till bokmål.

Och så blir det tyst och man trycker på play igen, det är lätt gjort. Lars Lillo-Stenberg har släppt ett av sina bästa album. Igen. Denna skiva tycker jag väldigt mycket om.
...men jeg har sovet så lite jeg at jeg har levd ekstra lenge i våken tilstand...
Forrige

Gå til Generelt om deLillos

Hvem er i forumet

Brukere som leser i dette forumet: Bing [Bot], Google [Bot], Majestic-12 [Bot] og 2 gjester