Hilsen fra Lars. og et spørsmål til dere!

Hei dere

Vi tenker på dere og ser at det ikke er så mye å skrive om for tiden. Vi kan fortelle
at vi føler oss veldig privilegerte som har en slags turne gående, alle steder vi har vært
i høst har vært til stor glede. Haugesund, Harstad, Leknes (Lofoten), Nøtterøy, Halden og Oslo står igjen.
Selvsagt er vi redde for om det blir noe av. Spesielt spennende med de fire vi skal ha på Rockefeller. Haugesund går antagelig bort fordi
de vurderer og utsette hele vise og lyrikk festivalen der. Dessverre. «Ælvespeilet" i Porsgrunn datt også ut på torsdag
som var.

Vi har hatt en lang fartstid sammen her på forumet. For min del begynte jeg å titte på hva dere skrev omtrent da vi ga ut
«Midt i begynnelsen» i 2002, men det var jo allerede noen år dere hadde holdt på før dette. Det har alltid vært inspirerende
og lærerikt for oss å lese hva dere føler og mener.
"Midt i Begynnelsen» var første skiva etter tusenårsskiftet, og siden har det vært 8 studioproduksjoner til. Selv om vi blir definert utifra
hva vi ga ut på 80 og 90 tallet, så har vi produsert nesten enda fler låter etter 2000. Og vi har hver gang prøvd å strekke oss maksimalt
for at det skal bli optimalt.

Så kjære forum, siden det ikke er så mye å skrive om, her er noen forslag:

Har dere noen favoritter fra denne perioden etter 2000?
Synes dere fremdeles «albumet» er det riktige formatet?
Melodiene, eller tekstene, hva er det viktigste?
Hvis dere var studioprodusenter, hva slags produksjon skulle dere ønske deLillos satset på neste gang?

Samme hva dere svarer, er det ikke sikkert vi kan følge opp noen forslag, men vi hadde syntes det hadde vært underholdende lesning.

Håper vi sees et sted snart.

Beste hilsen

Lars Lillo

Gott att höra från er!
I denne eländiga tid... som vi hoppas vi kan lägga bakom oss snart. Så kvalitetsmusikintresserade svenskar kan få kultur igen också.

Intressanta spörsmål och bra initiativ - ska hem från jobbet nu för att lyssna och tänka igen. Återkommer.

Hei! Så fint å høre fra dere ja

Har fått vite at Vise og lyrikkfestivalen i Haugesund er utsatt til 28-29. mai 2021 nå ja . Veldig trist dette som skjer. Men lite vi kan gjøre med det.

Rart og tenke på ja, at dere nå har vel gitt ut mer etter år 2000 enn før. Men, det som er så flott, er at dere imponerer hver gang dere finner på noe nytt. Dere går ikke tomme for idéer slik en ofte gjør etter så lang fartstid. Å det elsker vi!

Det er ikke lett med dette favoritter greiene, når en liker så mye, men, album som Rett og slett livet og Peiling på Seiling er vel de platene som har snurret mye.
Jeg selv som er veldig nostalgisk, setter også mye pris på denne deLillos`85 perioden, da en prøver å gjenskape det litt mer enkle lydbildet som en hadde de første årene, om en kan si det slik.

Gratulerer med 35 års jubileum for deres første singel forresten, som kom ut 15. November 85!


For komme litt tilbake med litt meninger og synsing til de andre spørsmålene etter hvert

Så moro! Dette initiativet fortjener tilbakemeldinger!
I likhet med de andre før meg trenger jeg også litt tid til å tenke. Jeg sier som Christer: Jag återkommer!

"Synes dere fremdeles «albumet» er det riktige formatet?"

Ja för mig är det absolut så.
Albumet är en sån helhet. En samling sånger ordnade i en av artisten bestämd och noga vald ordning.
En ska vara inledningspåret, balladerna på utvalda platser och en flott sistalåt - en helhet, ett koncept.
Och döpt till ett namn som kan vara kryptiskt, kongenialt, trist eller vadsomhelst.
Och med coverdesign, liner notes och allt det där.
Något som hänger kvar i musikhistorien, en Rubber Soul, en Rust Never Sleeps, en Maquee Moon, en Hjernen Er Alene.
Sånt som det skrivs böcker om sedan, sånt som ständigt rangeras i voteringar om bästa album, sånt som kan framföras på konserter i album-koncept-gigs, sånt man har som på t-shirts.
Och deLillos är ju suveräna inte minst just på albumet, alla dessa klassiska titlar med flott cover art!

Jag är väl extrem med detta som inte alls har spotify och laster och sånt, men jag finner verkligen att albumet är högst relevant också nu.
Oslagbart tuff konstform.

Synes dere fremdeles «albumet» er det riktige formatet?

Ja, helt klart! En samling av 10-15 sanger som er laget omtrent i samme tidsperiode er helt klart min favoritt. Jeg vet at det begynte med singelplater på 1960-tallet. Det skyldtes vel at folk ikke hadde veldig god råd. Så mot slutten av 1960-tallet kom LPen mer og mer i sentrum gjennom monumentale utgivelser som The Beatles "Sgt. Pepper's Lonely Hearts Club Band" og Beach Boys "Pet Sounds". Nå hadde folk råd til å kjøpe LP og det formatet vant fram.
"The Dark SIde Of The Moon" med Pink Floyd holdt seg vel inne på albumlista like lenge som "The Mousetrap" ble spilt på teaterscener i London? I årevis...
Slik holdt det seg til midten av 1980-tallet da CD-formatet tok over for vinyl.
Vellyd uten knitring var uvant og luksuriøst, men de knøttsmå coverne til CD-en var jo skikkelig nedtur. Omtrent like håpløst som tekstinnlegg på MC, altså kassetter. Dette var lenge før jeg trengte briller, men jeg savnet jo veldig den gode følelsen av å holde i et platecover og kikke på fantasifulle plateomslag. Hipgnosis gjorde jo dette til en kunstform!
Når lovlig strømming med Spotify osv gradvis faset ut CD-formatet og musikken ble noe du ikke lenger kunne "ta i" var nedturen total.
Vi mennesker er jo samlere gjennom tusener av år, og det å abonnere på Spotify er så abstrakt som det kan få blitt. Når du ikke lenger betaler månedsprisen står du plutselig uten musikk...
Nei!
Takke meg til et fysisk produkt jeg kan se på, ta på og beundre! Singelen varer for kort og albumet er det beste formatet for meg!
Hvordan ville jubileet på Popsenteret for 5 år siden vært uten albumet!? Say no more...

Tusen takk til dere som har kommet med fine svar, vi er helt enig i at albumet fremdeles er et inspirerende konsept. Det ser også ut til at hele musikkpressen fremdeles tar albumet alvorlig. Album utgivelser blir som oftest anmeldt og sett på som noe som dokumenterer artister og band sin tilstedeværelse i sin egen utviklingsreise. Wow, imponerende setning. Men noen ganger får man likevel lyst til å tenke annerledes. Hva med et år der man slipper to nye låter første dato i hver måned f eks.
Vi skal dra i studio i februar og spille inn noen nye ideer.
Takk også til dere som ikke fant tid til å svare på ting vi lurte på, vi vet jo at at vanskelige tider utfordrer oss alle, og litt selvsentrerte spørsmål omkring deLillos sin virkomhet er ikke det viktigste nå. Vi hadde bare lyst til å kommunisere litt med dere på forumet, for å finne ut om dere fremdeles er der. vi mistet idag Rockefeller jobbene, og Halden har gått ut. Fremdeles står Nøtterøy kulturhus på plakaten 10 des. Noen billetter igjen hvis man er i området. Hvis vi ikke sees, god jul fra deLillos

Detta med album är nog i högsta grad en generationsfråga. Vi gamla music lovers som är födda på 70-, 60-, 50-talen tänker helt klart album, journalistik och kulturvärlden tänker album, medan kidsen från 90- och 00-talen lyssnar i lurar på enstaka mixade sånger.
(Hur 80-talarna gör vet vi inte, vi trenger mer studier och forskning här.)

Mm... här är min rangering av deLillos plattor efter 2000. Med några kommentarer om varför och hur och varför inte. Jag snuddar lite lätt vid ljudbild och produktion och instrumentering, men det är förstås sångerna i sig, kvaliteten på dem som är de viktiga. Om de är bra eller ännu bättre.

1. Trist å være glad (2011)
2. Vi er på vei, vi kanke snu (2012)
3. La oss bli fri for all nostalgi (2017)
4. Huskeglemme (2009)
5. Rett og slett livet (2014)
6. Midt i begynnelsen (2002)
7. Peiling på seiling (2016)
8. Suser videre (2006)
9. Dum som et menneske (2020)

Det känns hårt att sätta den nyaste sist på plats 9 men jag tycker nog så. Kanske har jag hört för lite, kanske kommer den klättra upp någon placering. Men jag bedömer det som att det var några fler bleka spår på Dum som et menneske än vad som borde varit nödvändigt. De nya non-album-tracksen Yoko, Plage, Hvitvin, Juletraer nysnö & jesus berör mig starkare än vissa på albumet. Dessutom känns produktionen utan riktig tyngd och botten – och heller inte naket akustiskt – och på några ställen kommer det hemska syntljud jag alltid uppskattat deLillos för att inte använda sig av.

Plats 8 går till Suser Videre. Lite av samma sak här. Ok det är en medveten estetik här i trioformatet att hålla det enkelt. Men ändå – det är tunn ljudbild och alla sångerna är inte världsbäst. Likväl är Evig forelsket da suverän och Et annet sted kanske den mest drabbande balladen i hela diskografin – så hemsk och underbar.

På nr 7 får jag sätta Peiling på seiling. Titelspåret är fantastiskt men det finns några blekare nummer. Produktionen hamnar här i limbo mellan ett stänk kommersiellt mjukgörande krydda och traditionell deLillos.

På placering 6 lägger jag Midt i begynnelsen. Inledningen är världsklassbra med Stum, Vakre dager och En stefar – fantastiskt! Bästa start någonsin i deLillos-historien? Ja kanske. Det mattas av en smula sedan men detta är en stabil platta. Och Vakre dager är fortfarande den stora bortglömda guldsången.

Rett og slett livet på nr 5 är en intressant platta. Titellåten är upptempo traditionell luftigt lätt akustiskt driven upptempo-deLillos – skriven som en hit. Men resten av albumet är väldigt dominerat av lågmäldhet, melankoli och mycket piano. En hel del bra här, bara så märkligt att sången som ska sälja albumet inte alls låter som albumet. Ett kvalitetsalbum med beckströms fina Dröm, en flott Lundevallsång, Onkel Tico och andra personliga höjdare.

Nr 4: Huskeglemme. Trodde inte jag skulle placera denna så högt men det är faktiskt ett höjdaralbum! Den har på något underligt sätt hamnat bredvid de stora i deLillos-kanon. Ok Lage mat är en bagatell/Beatlesblinkning men nästan allt annat är faktiskt riktigt flott. Plattan liksom signalerar något annat med badanka och rart namn – men detta är moget, välljudande och med många högst kvalitativa saker. Uskyldig, Neil Young, Hold på en venn, Av alle jenter och Beckströms äventyr Salih og Rose…

3:e-platsen går till La oss bli fri for all nostalgi. Liker alltid deLillos och Larsarna i akustisk ljudbild. Naket, äkta, ärligt. Och många bra sånger här, ja nästan alla. Flott spartanskt unplugged men med jentekorene – så bra. Välarrangerat och sparsmakat. Kvalitet i enkelt format.

Nummer 2, silverplatsen går till Vi er på vei vi kanke snu. Paradoxalt älskar jag också bandet när de är riktigt skitigt elektriska. Liksom på Rett og slett livet har vi här en förstasång som inte har mycket med resten av albumet att göra. Nationaltheatret är en helt underbar sång på alla sätt, en av mina absoluta favoriter. Text, ämnesval, melodi, arr – bäst. Kikar ofta på den fantastiska videon på youtube också. Sedan följer en hel flock neilyoungiska sånger och det där kan deLillos så bra. Bra sånger, bra versioner. Gitarrer! Och tungt komp. Toppklass.

Guld. 1:a. Trist å være glad. Ja jag valde den tillochmed när jag i ett sammanhang var tvingad att välja 10-talets bästa platta world wide. Trist å være glad. Bättre blir det inte. (Och liveversionerna är ibland ännu bättre.) Varje sång är guld här i varje version. Tungt sound med mycket botten, gitarr och elpiano. Ingen finproducerad vocal, bara naket och äkta. Och flott koring (en kvalitet på alla album). Den sista tiden har jag vandrat runt här i Stockholm med Lars Lillos drikkevise i huvudet och tänkt att detta är det bästa som finns kulturellt i universum hehe. Ok jag hade kanske fel där men jag älskar text, melodi, arrangemang, attityd, allt där. Exakt så. Och så vackert ensamt lyckligt. Vackert ensamt lyckligt. deLillos. Novembernatt – suverän i sin ambivalens med tristess och höstromatik ändå. Där också. Och TOVG – mekanisk, repetitiv, tung, bäst, viktig – så smart formulerat i sin enkelhet. Söt og svensk – kan säkert tolkas på olika sätt men jag finner den oerhört fin. Och väldigt bra Beckströmsaker på plattan.

Oops ja ok så tycker jag. Men alla får rangera hur de vill.
Väldigt hög lägstanivå.

Dette var grundig og interessant, Christer! Jeg klarer ikke å rangere albumene - med ett unntak. Best av alle siden 2000 er for meg Midt I Begynnelsen. Morsomt at du trekker fram de tre første sangene som kanskje det den beste startrekken i deLilloshistorien, Christer! For dette er råsterke låter uten tvil! Men her er jo mer gull.
Det jeg alltid tenker på når jeg ser coveret eller leser tittelen på plata er en bitte liten detalj. Bassen til Beckstrøm på 1:59-2:00 inn i låten Jeg Står Opp. Det er den deiligste lyden på hele albumet!
Gitarriffene på Film er sykt catchy - låter skikkelig fett! Her er det også noen deilige bassgreier fra Beckstrøm i tillegg.
Denne plata markerer at bandet har blitt voksne og så vidt entret 40-årene. (Unntatt Ludde, da. )
Ved gjenhør av Midt I Begynnelsen minnes jeg alltid på at jeg pleide å ha Torsdag som ringesignal på mobilen.
The Beatles har sporet Her Majesty på sitt mesterverk Abbey Road. Selvfølgelig har også deLillos et slikt skjult spor, om enn noe lengre. En Sang Til er en fin outro til et glitrende album.
For meg ingen tvil, denne skiva går jeg aldri lei!

Dette var grundig og interessant, Christer! Jeg klarer ikke å rangere albumene - med ett unntak. Best av alle siden 2000 er for meg Midt I Begynnelsen. Morsomt at du trekker fram de tre første sangene som kanskje det den beste startrekken i deLilloshistorien, Christer! For dette er råsterke låter uten tvil! Men her er jo mer gull.
Det jeg alltid tenker på når jeg ser coveret eller leser tittelen på plata er en bitte liten detalj. Bassen til Beckstrøm på 1:59-2:00 inn i låten Jeg Står Opp. Det er den deiligste lyden på hele albumet!
Gitarriffene på Film er sykt catchy - låter skikkelig fett! Her er det også noen deilige bassgreier fra Beckstrøm i tillegg.
Denne plata markerer at bandet har blitt voksne og så vidt entret 40-årene. (Unntatt Ludde, da. )
Ved gjenhør av Midt I Begynnelsen minnes jeg alltid på at jeg pleide å ha Torsdag som ringesignal på mobilen.
The Beatles har sporet Her Majesty på sitt mesterverk Abbey Road. Selvfølgelig har også deLillos et slikt skjult spor, om enn noe lengre. En Sang Til er en fin outro til et glitrende album.
For meg ingen tvil, denne skiva går jeg aldri lei!

Härlig läsning - såna detaljnoteringar och närlyssningar är alltid intressant! Nu måste jag hem och lyssna på Midt I Begynnelsen igen.
Cheers!

Härlig läsning - såna detaljnoteringar och närlyssningar är alltid intressant! Nu måste jag hem och lyssna på Midt I Begynnelsen igen.
Cheers![/quote]

Ha ha, så bra! Jeg ble veldig inspirert av gjennomgangen din av katalogen på 2000-tallet. Gjenhører mye av det nå. Supert hvis vi kan inspirere hverandre!

Melodiene, eller tekstene, hva er det viktigste?
Denne er meget interessant!
For meg er det meget enkelt. Hvis melodien ikke gir meg noe, spiller det ingen rolle om teksten er god.
Jeg er rimelig greit inne i engelsk gjennom yrke og utdanning, men ofte faller jeg ut og tar meg selv i å lytte på melodien og hvordan de ulike instrumentene kommer frem. Glemmer helt teksten. Sang/ord blir bare et instrument blant de andre. En gang i tiden ønsket jeg meg bassgitar, inspirert av Paul i The Beatles. Det gikk såpass langt at jeg ringte på en avisannonse i lokalavisa hvor en fyr skulle selge en bass. Fattern la ned veto etter å ha forespurt en på jobben som spilte bass i et danseorkester.
Grmf! Sånn dritt har da ingenting å gjøre med de mange fantasifulle bassgangene McCartney leverer på Beatlesplater. Det er to helt forskjellige verdener! Ble aldri noen bassgitar på meg.
Humoristiske tekster, som Øystein Sunde, synes jeg heller ikke holder så lenge fordi det er kjedelig å høre den samme vitsen flere ganger.
Så helt klart, melodien er viktigst for meg! Gode melodier lever lenge!

Hei!

Midt i begynnelsen.
Stum
En stefar Nydelig!
Mindre alvorlige ting
Jeg står opp
Film Nr 2


Huske glemme

Dynamo
Uskyldig
Du tror at du kjenner meg
Hold på en venn


Vi er på vei

Nationaltheatret
Tapetser meg i gangen Et mesterverk!


Rett og slett livet

Onkel tico
Min beste venn
Kjære fattern Favoritt på dette albumet.


La oss bli fri..

Halvveis rundt jorden
Alle ville være der hun var


Dum som et menneske

Bare gråte
Se på et tre
Opp til fjells
Heller dumme ting Liker best

Plage
Hvitvin


Peiling på seiling

Aldri epleslang Fantastisk!
Peiling på seiling

Mine favoritter etter 2000.

Ellers så likte jeg den akustiske turneen utrolig godt. Var tilstede i Tønsberg, Oslo og Hønefoss. Fantastisk setliste
Med favoritter som mandarinskall fullstendig oppslukt feil ord plage kjærlighet min beste venn tapetser halveis juleøl torkel ravndal

Skulle gjerne hørt en slik rekke av fantastiske låter i samme konsert igjen...

Liker en del låter før 2000 også....

Hva med et år der man slipper to nye låter første dato i hver måned f eks.?

Dette konseptet er slett ikke dumt! Da holder man seg aktuell hele året. Det blir nesten som en adventskalender hvor man fordeler gleden ved nye låter jevnlig utover året. Albumet gir jo hele menyen på en gang og det blir lenge å vente til neste utgivelse. (Ikke alltid, da! )
Siden fysiske utgivelser knapt nok selger lenger, er det strømming som gjelder og da har jeg god tro på månedlige slipp.
Hvis dere går for to i slengen, håper jeg dere samler opp låtene og gir ut album til slutt. Det kunne jo hete 2021.
Bare ikke gå i McCartneyfella og gi ut vinyl og cd i ørten ulike farger, slik han gjør med McCartney III.

Hva med et år der man slipper to nye låter første dato i hver måned f eks.?

Dette konseptet er slett ikke dumt! Da holder man seg aktuell hele året. Det blir nesten som en adventskalender hvor man fordeler gleden ved nye låter jevnlig utover året. Albumet gir jo hele menyen på en gang og det blir lenge å vente til neste utgivelse. (Ikke alltid, da! )
Siden fysiske utgivelser knapt nok selger lenger, er det strømming som gjelder og da har jeg god tro på månedlige slipp.
Hvis dere går for to i slengen, håper jeg dere samler opp låtene og gir ut album til slutt. Det kunne jo hete 2021.
Bare ikke gå i McCartneyfella og gi ut vinyl og cd i ørten ulike farger, slik han gjør med McCartney III.

Som sagt jag tror att enstaka låtar i cyberspace delvis är generationsfråga. Även om det säkert finns gamlingar som nappar på det konceptet också.
Jag är är säkert unik som 100% fysisk i lyssnandet. Jag köper album med artister jag köper album av och jag köper dem på cd. Att släppa en låt per månad på någon nedlastningssajt är för mig lika intressant som om mina favoritartister hade grävt ner en cd-singel i Australiens dammiga jord varje månad.

Konceptet med släpp på släpp på släpp genomfördes väl redan mer än någonsin 2018/2019 som uppladdning inför 2020-albumet?

"Som sagt jag tror att enstaka låtar i cyberspace delvis är generationsfråga. Även om det säkert finns gamlingar som nappar på det konceptet också.
Jag är är säkert unik som 100% fysisk i lyssnandet."

Det er forskjell på "gamlinger" og fossiler. Jeg er redd du hører til grupperingen fossiler, Hibbit!
I bilen hører jeg på cd'er eller minnebrikke full av variert musikk. Hjemme går det som oftest i Spotify eller YouTube. Det er svært lenge siden jeg satte på en cd. Enda lenger siden vinylen fikk luftet seg.

Hehe - fossil and proud!

Bra att den är i cd-format.