Hög tid att skriva något om
20 Lillos uten filter. Finns alltid hur mycket som helst att säga om en platta, dessutom är det nu ett dubbelalbum.
Jag älskar dubblar. Där man får med sig det där som skulle sållats bort vid ett enkelsläpp. Men det gör också att varje nytt dubbelalbum oundvikligen kommer jämföras med de två tidigare klassikerklassade
Hjernen er alene och
Sent og tidlig.
Cd är det perfekta formatet men också här är låttitlarna färgkodade så vi får en pedagogisk 4-uppdelning likt LP:ns fyra sidor.

Första fjärdedelens höjdpunkter är tydligt
Frogner – skräddarsydd som förstalåt på ett långt album – och så den monumentala och gitarrdominerade
Din konge døde på kafe Sjakk Matt. Två läckra låtbyggen i olika stil. De däremellan känns som ’mindre sånger’ och sorry jag har svårt för farfisaorgel.

Andra fjärdedelen är en intressant helhet. Börjar med den fina
Dragens hule, glider över i en märklig men läckert långsam trumsolo/källarwagner-link in i
Avspark som plötsligt är i furiöst tempo. Den hysteriska ’se her!’-refrängen är antagligen en medveten blinkning till Ole Paus och hans liknande uppräkning och utrop ’se på meg der da!’ (
Festsang ved feiringen av 7-årsjubileet for Oslosenteret for fred og menneskerettigheter). Sedan tar musiken oss in i en suggestiv stilla övergång till nästa spår, den rytmiskt ekogitarriga
Endelig. Som flyter ut i ny instrumentalpassage som knyter ihop med den charmiga
Skikk. Här är vi i England och det är kinksigt på det music halliga sättet och det är samtidigt flott ur-deLillos och svisch så dubbleras takten och vi hamnar i en läcker tandemgitarrduell och Mary Erskine får vara med igen innan gitarrerna ramlar in i
På turné som pendlar mellan mjukt dansband och reggaetakt. Ett äventyr denna vinylsida B, genom så många olika passager, tempi, attityder, i sångerna och emellan, med ord och utan – nästan abbeyroadbeatligt.

På tredje fjärdedelen är höjdpunkten den intrikata men avslappnade
Alle fugler du har sett, ännu en av dessa vackra melodier Beckstrøm skämt bort oss med på senare år. Uppväxtskildringen
Sjenert är också flott.

Fjärde fjärdedelen.
Alene nå inleder och byter meloditema snyggt i sluthalvans ’jeg pröver å finne en vei jeg kan gå som tar meg vekk fra det her’ vilket går över i cellomelodin som länkar in i
Hat.
Hat är en av mina favoriter på plattan, nästan akustisk och snyggt vispig jazzfeel på trummorna. Och fin text. Beckstrøms
Da det virkelig gjalt passar sedan in som rätt pusselbit och sedan går plattan i mål med två filterlösa om ålderdom, sjukdom, död, liv. Som sånger ofta kretsar kring nuförtiden, vi blir alla äldre.
Tacktack för deLillos tredje flotta dubbelalbum. Visst finns det en fyra-fem sånger på
20 Lillos uten filter som inte kommer bli några klassiker. Men jag skulle självklart inte vilja ha ett enkelalbum av detta. Dubbelalbum är fina saker, hemliga granit- och guldgruvor att gräva i på ett annat sätt än vanliga plattor. Jag är själv förvånad att jag behövde en del tid till att lyssna in mig på riktigt men nu är jag där.
...men jeg har sovet så lite jeg at jeg har levd ekstra lenge i våken tilstand...